Mitt sätt att jobba

"En resa i fantasin"

Jag bygger upp en bild med färg i olika tekniker (akryl, olja, tempera...) och i laserande skikt. Ibland limmar jag på silkespapper, gör olika avtryck eller strör lite sand i våt färg för att få struktur o liv i ytan. Jag börjar alltid förutsättningslöst utan att veta vad det ska bli. Länge ser det ut som ingenting. Jag vänder o vrider på bilden, lägger ut den på golvet och målar vidare. Det är roligt att experimentera och låta slumpen vara en ingrediens. En form får mig kanske att associera till en fågel. Så småningom växer en bild fram. Man kan kalla det ett slags inre bilder eller berättelser. Resan är vid sitt slut. Inspirerad blir jag bland annat av musik. Ofta hämtar jag nya tankar ur böcker från biblioteket.
Det viktiga är för mig att bli berörd.


LÄSVÄRT att kunna kommentera

Historik

Trädgården som paradis som man kan se i Gamla Testamentet,
den heliga skrift som judendom, kristenhet och islam  har gemensamt,
var Edens lustgård det samma som paradiset.
På 1600-talet utvidgades temat av muslimer så att begreppet paradis
även kom att beteckna även jordiska trädgårdar. Trädgårdarna vid den
här tiden var avsedda att ge en försmak av det himmelska paradis som
väntade. De var indelade i fyra delar vilka avgränsades med vatten-
fyllda rännor eller kanaler. Föreställningen om en paradisträdgård spreds
till Spanien på 700-talet och till Indien med mogulerna på 1500-talet.

Ur "På jakt efter paradiset. Bland världens mest fantastiska trädgårdar."
Av Penelope Hobhouse.



Gåvan
av Czeslaw Milosz

En dag så full av lycka.
Arbetade i trädgården, dimman lyfte tidigt.
Kolibrierna stod stilla över kaprifolens blom.
Det fanns på jorden inte en sak jag ville äga.
Jag visste inte någon värd att avundas.
Vad ont som hade hänt hade jag glömt.
Skämdes inte för tanken att vara
den jag alltid varit.
Kände i kroppen ingen smärta.
När jag rätade på ryggen såg jag
blått hav och segel.



Texten och dikten berör mig väldigt mycket. Historiken ger mig lite mer kött på benen.
Tanken svindlar. Redan då för så länge sedan fanns en tanke om ett paradis på jorden.
Här där alla förutsättningar för liv finns. Hos naturfolken var naturen besjälad och helig.
Kan vi lära oss av våra misstag?
Dikten gör mig så lycklig var gång jag läser den. Skulle vilja ha den nedskriven på en
bit papper i min ficka. Så att jag kan ta fram och läsa den när jag tappar fokus.
Finns det ett avstånd mellan mig och naturen? Varför känner jag mig ensam?
Skapelsens skönhet, mångfald, dess frukter o gåvor omger mig hela tiden.
Varför skulle jag vilja vara någon annanstans?
Jag lever i en relation till naturen, i ett samspel. Vad är det som är så svårt för oss
människor? Vi har kommit långt i utvecklingen genom att samarbeta.
Jag tror på samarbete.
                                                             Annika Thidholm



Här är en favoritdikt skriven av Werner Aspenström:

Lärkorna

Två av fönstren i denna mel-
lansvenska bondgård
håller uppsikt över de ljusö-
versvämmade sankmarkerna
ner mot en sjö, som är syssel-
satt med sina vågor.
Daggmaskarna har startat
vårbruket.
Lärkorna bearbetar jorden på
sitt sätt.
Jag skulle inte vilja äga dessa
fält.
Jag skulle vilja vara dessa
fält.



Fönstren, sjön, daggmaskarna och lärkorna personifieras
i dikten och man får en känsla av hur oviktig man som
människa egentligen är i naturen. Det ger perspektiv åt
vårt liv. Kanske står Werner Aspenström själv bakom dessa
två fönster och betraktar vårbruket, tacksam över att na-
turen åter har börjat om i denna värld av kaos.
Budskapet, de två sista verserna, betonas med en upprep-
ning. Han förklarar här att han inte skulle vilja äga
dessa fält, han skulle vilja vara dem.
Vem skulle inte vilja det?
                                        Annika Thidholm



Här kommer två egna dikter:

Stillhetens ö

Som att sitta i skuggan under ett träd
med slutna ögon och se
horisonter mötas.
Platser flyter samman
och förenklas till en bild,
till ett tecken.
Som att simma i vattnet
ut till en ö.
Man tänker att ön väntar där
framme med sina stränder.
Man fortsätter att simma och simma
och förstår att ön är man själv.



Hjärtmusslan

Vid stranden vilar en mussla
från sin långa färd över havet.
Du fann mig där
för att jag ville bli funnen.
I djupet, i det dolda
gömmer sig Guds ande.
Vilande i havets vågor.




Jag hyllar dom fria konsterna. Det är viktigt att värna om yttrande- och tryckfrihet,
byggstenar i vårt demokratiska bygge.
Håll ordet vid liv. Berusa dig på musik.
Låt färgerna flöda.
Låt tankarna gro i det vilda.
Gör ett avtryck!
Min tillit är förankrad i min tro.
Nu vet jag vem jag är.
Vem är DU?
                                                Annika Thidholm









12 kommentarer:

  1. du målar med orden :) många fina tankefrön!

    SvaraRadera
  2. Kul att du gillade det! Ser fram emot ett slags utbyte.

    SvaraRadera
  3. Så fint du skriver Annika! Blir berörd av ord, dikter både av dig själv och andras underbara tankerader. Fortsätt så, vi behöver mer sådant i vår lite fjuttiga springvärld, där allt går ut på att ta sig så snabbt som möjligt till nästa anhalt. Vad hände på vägen? Det har vi inte en aning om...

    SvaraRadera
  4. Ett citat:

    "Längtan efter paradiset är själva paradiset."
    Kahlil Gibran (1883-1931)

    SvaraRadera
  5. Dikt av den walesiske prästen och poeten
    R S Thomas:

    HEDEN
    Den var som en kyrka för mig
    Jag gick in med mjuka steg
    och höll andan som en mössa i handen
    Allt var stillhet
    Guds väsen lät sig förnimmas, inte höras
    i klara färger
    som fick ögat att fuktas
    i vindens rörelse över gräset
    Inga böner lästes,
    men hjärtats lidelser kom till ro
    Det var lovsång nog
    och tanken avträdde sitt välde
    Jag vandrar vidare, enkel och ringa
    medan luften givmilt smulades
    och bröts mot mig
    som bröd.

    SvaraRadera
  6. Hej Monika!
    Att då och då dra sig undan världen en stund är hälsosamt. Då kan det börja hända något...

    SvaraRadera
  7. Det kommer mera...
    Här är en liten fin dikt av Sandro Key-Åberg:
    "Kärlek kära människa
    är den regnbåge som jag ser
    lysa mellan ditt och
    ett annat människohjärta."

    SvaraRadera
  8. KONST
    Konst handlar inte om att producera ett antal tavlor för en tänkt publik eller tänkta köpare. Konst är inte att lyckas o berusa sig på framgång. Det är en konst att leva. Att röra sig mellan olika världar o inte tappa tråden. Att bli tydlig i sitt uttyck och sitt budskap är en svår konst o att fylla sitt liv med ande. Att vara öppen o sårbar ger livet innehåll. Öppna dig
    för din inre trädgård!
    Jag återkommer.

    SvaraRadera
  9. På stigar.. / Ingrid Sjöstrand

    På stigar
    går man aldrig
    riktigt ensam

    Fötterna har sällskap med
    alla steg som
    stigit
    stigen fram..

    SvaraRadera
  10. Det är roligt när man kan säga emot sig själv!
    Tänkte att man egentligen har ansvar för sig själv o att man känner sig ok. O sen är det inte så värst mycket mer som man ska göra. Det fungerar avstressande. När jag har sett om min kropp o min själ o mitt hus så verkar allt annat ha löst sig på något vis. Kanske för att jag låter bli att oroa mig? Ibland kan jag vara riktigt olycklig för en annan människas skull. Sen kommer jag på att det inte är mitt ansvar o att det inte står i min makt. Bättre då att be för någon o lägga det i Guds händer.
    Jag citerar lite ur en bok:
    "Att vila innebär att sänka axlarna o kapitulera inför livets skeenden, men det är inte detsamma som att ge upp. Vi är så rädda för sorgen, ilskan, rädslan o vemodet, men först när vi accepterar dom som värdiga livskamrater kan vi nå förnöjsamhet o sinnesro. Om livet skulle vara så enkelt som vi önskade skulle vi förmodligen gå under av leda, har någon klok person sagt, o det stämmer troligen. Vare sig vi är religiösa eller inte behöver vi ta oss en titt på våra paradisiska illusioner ibland o betrakta livet som det är. Ibland ter det sig inte vackert - det är svårt att hitta tjusningen när ryggen värker eller vi misslyckas på jobbet. Men sådant tillhör livet, o kan vi vila i det läks vi o livet får ett mycket större djup. Och det är i djupet som skönheten uppstår... Livets nakna skönhet är att kunna komma till ro med allt som sker." Slut citat.
    Tänk att fåglarna inte har tystnat... Fåglarna är sig själva nog. Inte tävlar dom om vem som är den mest perfekte. Kanske vilar dom i sig själva o i sången?

    SvaraRadera
  11. Det är SÅ SPÄNNANDE att en Anonym har lämnat en kommentar. Det kittlar verkligen fantasin. Vem av alla människor kan det vara?

    SvaraRadera
  12. Dikt i februari

    Tog en promenad med stavarna
    vid havet idag.
    Solljuset reflekterades i isen,
    i allt det frusna.
    Öppen rymd.
    Stod vid strandkanten.
    Tankarna letade sig ut
    mot horisonten.
    Vändpunkten kom.
    Jag har bestämt mig nu.

    Annika Thidholm

    SvaraRadera